den-gudomliga-forsynen
Skillnader
Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.
den-gudomliga-forsynen [2020/01/18 22:20] – skapad jabbin | den-gudomliga-forsynen [2020/01/24 19:57] (aktuell) – jabbin | ||
---|---|---|---|
Rad 1: | Rad 1: | ||
====== Den gudomliga försynen eller världens uppehållelse och styrelse ====== | ====== Den gudomliga försynen eller världens uppehållelse och styrelse ====== | ||
- | //(DE PROVIDENTIA DEI)// | + | **(DE PROVIDENTIA DEI)** |
===== 1. Den gudomliga försynen som begrepp ===== | ===== 1. Den gudomliga försynen som begrepp ===== | ||
- | Liksom Gud skapat världen, upprätthåller han den också (Kol. 1:16-17). I enlighet med gängse språkbruk kallar vi detta faktum för den gu-domliga | + | Liksom Gud skapat världen, upprätthåller han den också (Kol. 1:16-17). I enlighet med gängse språkbruk kallar vi detta faktum för den gudomliga |
- | Sedan Gud skapat världen har han ingalunda helt eller ens delvis dragit sig tillbaka från världen, utan han förblir, såväl i de största och som i de minsta sammanhangen, | + | Sedan Gud skapat världen har han ingalunda helt eller ens delvis dragit sig tillbaka från världen, utan han förblir, såväl i de största och som i de minsta sammanhangen, |
- | Förnuftet kan genom naturens vittnesbörd någorlunda förstå att det finns en gudomlig försyn (Apg. 14:17, 17:26-28), men för människohjärtats blindhets och förvändhets skull undervisar Gud oss noga om den i den heliga Skrift (Matt. 6:25-32, 5:45, Apg. 14:17, 17:28). Även den gudomliga försynen är ett gudomligt verk utåt, opus divinum ad ex-tra, och tillskrivs således den treenige Guden (Joh. 5:17-19, Ef. 1:22-23, Ef. 4:10), men den tillskrivs också de enskilda personerna, i synner-het | + | Förnuftet kan genom naturens vittnesbörd någorlunda förstå att det finns en gudomlig försyn (Apg. 14:17, 17:26-28), men för människohjärtats blindhets och förvändhets skull undervisar Gud oss noga om den i den heliga Skrift (Matt. 6:25-32, 5:45, Apg. 14:17, 17:28). Även den gudomliga försynen är ett gudomligt verk utåt, |
- | + | Skriften nämner som den gudomliga försynens objekt både universum i allmänhet (Kol. 1:17) och de enstaka ting som bildar universum: växterna (Matt. 6:28 ff), djuren (Matt. 6:26), människorna (Apg. 17:25 ff) men framför allt kyrkan (Kol. 1:18), vilken enligt Skriften alla ting och tilldragelser i himlen och på jorden måste tjäna (Rom. 8:28, Matt. 24:14, Hebr. 1:14). | |
- | + | Invändningen att den gudomliga försynen skulle besvära Gud, och att den innebär att alltför mycket hänsyn tas till det ringa på de stora tingens bekostnad, är uppenbarligen ett argument som upphäver själva gudsbegreppet. Denna invändning förutsätter att den allsmäktige och allvetande Guden skall mätas med mänskliga mått. Det förvånar oss inte att ateistiska hedningar (bl.a. Demokritos och Epikuros) bespottat den gudomliga försynen.((Jfr Quenstedt, Syst. I, 768 ff.)) Vad som är mer förvånansvärt är att det inom den kristna kyrkan funnits människor som talat om //providentia Dei// på ett otillbörligt sätt (t.ex. Hieronymus).((Jfr Gerhard, Loci, De provid., 58.)) Vad Hieronymus uttrycker är dessvärre bara vad vi alla tyvärr alltför ofta ovärdigt menar om Guds världsregering. Vårt naturliga, från Gud bortvända sinne, får oss att oftast glömma bort t.ex. att Gud drar omsorg om sina barn (Matt. 6:25-32, 10:30). Frågan om huruvida Guds försyn sträcker sig även till de ringaste | |
- | 1 | + | |
- | + | ||
- | 2 | + | |
- | + | ||
- | + | ||
- | + | ||
- | WA 42, 57. | + | |
- | + | ||
- | WA 43, 233. | + | |
- | + | ||
- | 215 | + | |
- | + | ||
- | Skriften nämner som den gudomliga försynens objekt både universum i allmänhet (Kol. 1:17) och de enstaka ting som bildar universum: växterna (Matt. 6:28 ff), djuren (Matt. 6:26), människorna (Apg. 17:25 | + | |
- | + | ||
- | men framför allt kyrkan (Kol. 1:18), vilken enligt Skriften alla ting och tilldragelser i himlen och på jorden måste tjäna (Rom. 8:28, Matt. 24:14, Hebr. 1:14). | + | |
- | + | ||
- | Invändningen att den gudomliga försynen skulle besvära Gud, och att den innebär att alltför mycket hänsyn tas till det ringa på de stora tingens bekostnad, är uppenbarligen ett argument som upphäver själva gudsbegreppet. Denna invändning förutsätter att den allsmäktige och allvetande Guden skall mätas med mänskliga mått. Det förvånar oss inte att ateistiska hedningar (bl.a. Demokritos och Epikuros) bespottat den gudomliga försynen.3 Vad som är mer förvånansvärt är att det inom den kristna kyrkan funnits människor som talat om providentia Dei på ett otillbörligt sätt (t.ex. Hieronymus).4 Vad Hieronymus uttrycker är dessvärre bara vad vi alla tyvärr alltför ofta ovärdigt menar om Guds världsregering. Vårt naturliga, från Gud bortvända sinne, får oss att oftast glömma bort t.ex. att Gud drar omsorg om sina barn (Matt. 6:25-32, 10:30). Frågan om huruvida Guds försyn sträcker sig även till de ring-aste | + | |
===== 2. Den gudomliga försynens förhållande till causae secundae ===== | ===== 2. Den gudomliga försynens förhållande till causae secundae ===== | ||
- | Med causae secundae menar vi de medel genom vilka den gudomliga försynen verkar. Gud verkar, och medlen verkar. (Ps. 127:1). Medlens verkande är emellertid inte samordnat med Guds verkan utan underordnat, | + | Med //causae secundae// menar vi de medel genom vilka den gudomliga försynen verkar. Gud verkar, och medlen verkar. (Ps. 127:1). Medlens verkande är emellertid inte samordnat med Guds verkan utan underordnat, |
- | + | För att avvisa den tidsliga åtskillnaden i verkan tillägger de lutherska dogmatikerna uttryckligen, | |
- | + | ||
- | + | ||
- | 3 | + | |
- | + | ||
- | 4 | + | |
- | + | ||
- | 5 | + | |
- | + | ||
- | + | ||
- | + | ||
- | Jfr Quenstedt, Syst. I, 768 ff. | + | |
- | + | ||
- | Jfr Gerhard, Loci, De provid., 58. | + | |
- | Quenstedt, ibid. | + | |
- | + | ||
- | + | ||
- | 216 | + | |
- | + | ||
- | fluxus).6 För att värna om denna sanning säger de lutherska lärarna, att Guds verkan och medlens verkan inte är två handlingar, duae actiones, utan till antalet en enda handling, una numero actio. Guds verkan och medlens verkan skall inte skiljas ifråga om omfånget ifrån varandra, som om hälften berodde på Gud och hälften på medlen, inte heller ifrå-ga om tiden, som om Gud först verkade och medlen eller det skapade sedan verkade genom en kraft som tidigare nedlagts i dem (så bl.a. ar-minianerna). | + | |
- | + | ||
- | För att avvisa den tidsliga åtskillnaden i verkan tillägger de lutherska dogmatikerna uttryckligen, | + | |
===== 3. Den gudomliga försynen och synden ===== | ===== 3. Den gudomliga försynen och synden ===== | ||
Rad 64: | Rad 25: | ||
När det gäller frågan om Guds medverkan vid handlingar utförda av moraliska väsen (människornas och änglarna), måste vi skilja mellan de onda och goda handlingarna. Beträffande de onda handlingarna konstaterar Skriften följande: 1. I enlighet med sin helighet vill inte Gud några onda handlingar (jfr dekalogen). 2. Gud hindrar ofta att sådana handlingar sker (1 Mos. 20:1 ff). 3. Gud kan göra så att de synder som faktiskt sker inte når sina onda syften, utan istället tvingas tjäna hans goda syfte (1 Mos. 50:20). | När det gäller frågan om Guds medverkan vid handlingar utförda av moraliska väsen (människornas och änglarna), måste vi skilja mellan de onda och goda handlingarna. Beträffande de onda handlingarna konstaterar Skriften följande: 1. I enlighet med sin helighet vill inte Gud några onda handlingar (jfr dekalogen). 2. Gud hindrar ofta att sådana handlingar sker (1 Mos. 20:1 ff). 3. Gud kan göra så att de synder som faktiskt sker inte når sina onda syften, utan istället tvingas tjäna hans goda syfte (1 Mos. 50:20). | ||
- | + | Men hur skall man tänka sig Guds medverkande vid de syndiga handlingarna, | |
- | + | Alla andra förklaringar som vi tror oss kunna komma med bottnar antingen i självbedrägeri eller i ett förnekande av de två faktorer som hänsyn måste tas till, dvs. antingen förnekar vi Guds medverkande i de onda handlingarna, | |
- | + | ||
- | + | ||
- | 6 | + | |
- | + | ||
- | 7 | + | |
- | + | ||
- | 8 | + | |
- | + | ||
- | + | ||
- | + | ||
- | + | ||
- | + | ||
- | Jfr Gerhard, Loci, De Provid., 62, 63. | + | |
- | + | ||
- | WA 23, 132 f. | + | |
- | Syst. I, 781. | + | |
- | + | ||
- | + | ||
- | 217 | + | |
- | + | ||
- | Men hur skall man tänka sig Guds medverkande vid de syndiga handlingarna, | + | |
- | + | ||
- | Alla andra förklaringar som vi tror oss kunna komma med bottnar antingen i självbedrägeri eller i ett förnekande av de två faktorer som hänsyn måste tas till, dvs. antingen förnekar vi Guds medverkande i de onda handlingarna, | + | |
===== 4. Guds tillåtelse av synden ===== | ===== 4. Guds tillåtelse av synden ===== | ||
- | Skriften beskriver Guds förhållande till synden även som en tillåtelse, | + | Skriften beskriver Guds förhållande till synden även som en tillåtelse, |
+ | Enligt Skriften verkar Gud de goda gärningarna både på borgerligt och på andligt område. De borgerligt goda handlingarna (//iustitia civilis//) hos de otroende verkar Gud i enlighet med sin allmänna världsregering genom den i hjärtat skrivna Lagen eller det naturliga samvetet (Rom. 2:14). Den borgerliga rättfärdigheten skall således inte föraktas, ty den har stort värde i denna världens riken, så till vida att den möjliggör människornas samlevnad (det borgerliga samhället, 1 Tim. 2:1-2, Rom. 13:1-4). De andligt sett goda gärningarna (//iustitia spiritualis// | ||
- | + | ===== 5. Den gudomliga försynen och den mänskliga friheten | |
- | 218 | + | |
- | + | ||
- | Enligt Skriften verkar Gud de goda gärningarna både på borgerligt och på andligt område. De borgerligt goda handlingarna (iustitia civilis) hos de otroende verkar Gud i enlighet med sin allmänna världsregering genom den i hjärtat skrivna Lagen eller det naturliga samvetet (Rom. 2:14). Den borgerliga rättfärdigheten skall således inte föraktas, ty den har stort värde i denna världens riken, så till vida att den möjliggör människornas samlevnad (det borgerliga samhället, 1 Tim. 2:1-2, Rom. 13:1-4). De andligt sett goda gärningarna (iustitia spiritualis) verkar Gud inom sitt nåderike, dvs. genom Den Helige Andes särskilda verkan i Ordet. Självfallet förekommer iustitia spiritualis endast hos de troende. Hos dem verkar Gud inte bara förmågan att göra det goda (potentia agendi) utan också själva handlingen (ipsum agendi actum), något som framgår av Fil. 2:13, 2 Kor. 3:5, Rom. 8:13 osv. | + | |
- | + | ||
- | Den gudomliga försynen och den mänskliga friheten | + | |
Människorna förvandlas inte till maskiner genom att det är i Gud som de har liv, rörelse och tillvaro. De förblir moraliska väsenden eller personer som är fria från tvång, dvs. de är ansvariga inför Gud. Detta faktum lärs a. av Skriften (Apg. 17:31; jfr den yttersta domen som är baserad på människans ansvarighet) och b. genom erfarenheten, | Människorna förvandlas inte till maskiner genom att det är i Gud som de har liv, rörelse och tillvaro. De förblir moraliska väsenden eller personer som är fria från tvång, dvs. de är ansvariga inför Gud. Detta faktum lärs a. av Skriften (Apg. 17:31; jfr den yttersta domen som är baserad på människans ansvarighet) och b. genom erfarenheten, | ||
- | Hit hör även frågan om händelserna i världen måste ske så som de sker (necessitas immutabilis), | + | Hit hör även frågan om händelserna i världen måste ske så som de sker (//necessitas immutabilis//), eller om de skulle kunna ske på annat sätt än de sker (//contingentia rerum//). Enligt Skriften måste man hålla fast vid både //necessitas// och //contingentia//, vid den förra på grund av den allmänna försynen, och vid den andra, då saken ses utifrån människans synvinkel. Så måste t.ex. å ena sidan Guds rådslut att frälsa världen uppfyllas (Apg. 4:27-28 Matt. 26:54), men å andra sidan framställer Skriften de händelser som lett till Kristi försoningsdöd som kontingenta, sedda från mänsklig ståndpunkt (Matt. 26:24, Joh. 19:11-12 osv. Jesus försökte genom varningar avhålla Judas, judarna och Pilatus från deras förehavanden). Riktigt skriver Heerbrand: ”I avseende på Guds försyn som styr allt, sägs med rätta allt ske av nödvändighet. Ur människans |
- | + | ||
- | + | ||
- | + | ||
- | 219 | + | |
- | + | ||
- | skans synvinkel sker och görs allt fritt och tillfälligt i det jordiska.” | + | |
- | + | ||
- | Av det som sagts ovan kommer man fram till denna levnadsregel: | + | |
- | + | ||
- | Det som sagts ovan är också tillämpligt när det gäller livets slut, terminus vitae. Skriften lär att slutet på varje människas liv är orubbligt fastslaget (Job 14:5), men att det mänskliga livet, sett från människans ståndpunkt, | + | |
- | + | ||
- | + | ||
- | Comp. 214 ff. | + | |
- | 220 | + | Av det som sagts ovan kommer man fram till denna levnadsregel: |
+ | Det som sagts ovan är också tillämpligt när det gäller livets slut, //terminus vitae//. Skriften lär att slutet på varje människas liv är orubbligt fastslaget (Job 14:5), men att det mänskliga livet, sett från människans ståndpunkt, |
den-gudomliga-forsynen.1579382445.txt.gz · Senast uppdaterad: 2020/01/18 22:20 av jabbin