Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

--- laran-om-manniskan [2020/01/27 09:34] – [b. Arvsynden] jabbin
+++ laran-om-manniskan [2020/01/27 09:35] – [b. Arvsynden] jabbin
@@ Rad 153: / Rad 153: @@
 === 3. Arvfördärvets negativa och positiva sida ===
-Den heliga Skrift beskriver arvfördärvet å ena sidan som en defekt (//carentia conformitatis cum lege//, bristande överensstämmelse med Lagen) och å andra sidan också som ont begär (//concupiscentia//), dvs. ett tillstånd av att invärtes vara hängiven det onda (Gal. 5:17, Rom. 7:23, jfr Augsburgska bekännelsen, art. II: //sine metu et fiducia erga Deum et cum concupiscentia//, ”utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse.” ((Ibid.)) I den mån arvsyndens fördärv är //concupiscientia//, kan vi kalla det något positivt (positivt ont).((Jfr Apologin, SKB, s. 98 ff.)) Arvsynden är dock inte något positivt i betydelsen av substans, om vi med ordet substans menar ett ting som består för sig själv eller har en egen särexistens. Arvfördärvet skall förvisso betecknas som en accidens (en avskiljbar egenskap i något annat),((Jfr SKB, s. 557.)) därför att den mänskliga naturen även efter fallet är en Guds skapelse och som sådan god i sig själv. Detta skall fasthållas gentemot varje form av manikeism.((Jfr Konkordieformeln, SKB, s. 500 ff.))
+Den heliga Skrift beskriver arvfördärvet å ena sidan som en defekt (//carentia conformitatis cum lege//, bristande överensstämmelse med Lagen) och å andra sidan också som ont begär (//concupiscentia//), dvs. ett tillstånd av att invärtes vara hängiven det onda (Gal. 5:17, Rom. 7:23, jfr Augsburgska bekännelsen, art. II: //sine metu et fiducia erga Deum et cum concupiscentia//, ”utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse.” ((Jfr Augsb. bek. art. II, SKB s. 57.)) I den mån arvsyndens fördärv är //concupiscientia//, kan vi kalla det något positivt (positivt ont).((Jfr Apologin, SKB, s. 98 ff.)) Arvsynden är dock inte något positivt i betydelsen av substans, om vi med ordet substans menar ett ting som består för sig själv eller har en egen särexistens. Arvfördärvet skall förvisso betecknas som en accidens (en avskiljbar egenskap i något annat),((Jfr SKB, s. 557.)) därför att den mänskliga naturen även efter fallet är en Guds skapelse och som sådan god i sig själv. Detta skall fasthållas gentemot varje form av manikeism.((Jfr Konkordieformeln, SKB, s. 500 ff.))
 Å andra sidan måste man gentemot pelagianismen och synergismen fasthålla, att arvfördärvet är en sådan accidens som gjort mänskliga naturen helt fördärvad, dvs. oduglig till allt andligt gott och böjd till allt ont (Rom. 7:18). Även här måste det fasthållas, att arvsyndens fördärv häftar så hårt vid den mänskliga naturen, att det inte kan skiljas från den genom någon mänsklig kraft eller ansträngning. Ingen annan än Gud själv kan göra det genom sin nåd och allmakt för Kristi skull (Rom. 8:3).((Jfr Konkordieformeln, SKB, s. 502.)) Konkordieformelns första artikel är visserligen föranledd av Flacius felaktiga uttryck, att arvsynden är den fallna människans substans. Men denna artikel är också riktad mot pelagianismen, semipelagianismen och mot Strigels och alla filippisters synergism.((SKB, s. 501 f.))