den-kristna-kyrkan
Skillnader
Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.
| den-kristna-kyrkan [2020/01/26 22:24] – skapad jabbin | den-kristna-kyrkan [2020/03/09 05:43] (aktuell) – jabbin | ||
|---|---|---|---|
| Rad 117: | Rad 117: | ||
| ==== 2. Lokalförsamlingarna är en gudomlig ordning ==== | ==== 2. Lokalförsamlingarna är en gudomlig ordning ==== | ||
| - | Det har diskuterats om bildandet av lokalförsamlingar respektive anslutning till redan bestående lokalförsamlingar är en sak som står i de kristnas fria val eller är en gudomlig ordning. Frågan har stor betydelse i praktiken, eftersom det alltid har funnits människor som påstått sig vara kristna men velat se anslutning till en lokalförsamling som en del av den kristna friheten, dvs. som ett adiaforon. Vi måste säga att bildandet av kristna lokalförsamlingar och anslutning till dem inte är mänsklig utan gudomlig ordning. Skälen är följande: 1. Det är Guds vilja och befallning att de kristna som befinner sig på en ort inte bara själva läser Guds Ord utan också träder i yttre gemenskap med varandra, lyssnar till den offentliga förkunnelsen av Guds Ord och således bland sig upprättar det offentliga predikoämbetet och därefter brukar det. 2. Det är inte bara så, att varje kristen är skyldig att förmana och tillrättavisa sin broder som syndar, utan hela lokalförsamlingen bjuds att öva kyrkotukt bland sina medlemmar (Matt. 18:17, 1 Kor. 5:13, 2 Kor. 2:8). 3. I synnerhet är firandet av Herrens heliga nattvard inte endast en kyrklig sed utan en gudomlig ordning för att stärka den broderliga gemenskapen (1 Kor. 10:17, 11:17-21, 33). Därför är således bildandet av kristna lokalförsamlingar och medlemskap i dem inte en mänsklig utan en gudomlig ordning.((Jfr C.F.W. Walther, Kirche u. Amt, s. 144 ff.)) På detta grundar sig också vår kyrkliga praxis, att vi inte godtar ”utträdesanmälningar” ur den kristna församlingen. Varken enskilda personer i församlingen eller hela församlingar har makten att ge dispens från en gudomlig ordning. Däremot skall en sammanslutning av lokalförsamlingar till större kyrkliga enheter (konferenser, | + | Det har diskuterats om bildandet av lokalförsamlingar respektive anslutning till redan bestående lokalförsamlingar är en sak som står i de kristnas fria val eller är en gudomlig ordning. Frågan har stor betydelse i praktiken, eftersom det alltid har funnits människor som påstått sig vara kristna men velat se anslutning till en lokalförsamling som en del av den kristna friheten, dvs. som ett adiaforon. Vi måste säga att bildandet av kristna lokalförsamlingar och anslutning till dem inte är mänsklig utan gudomlig ordning. Skälen är följande: 1. Det är Guds vilja och befallning att de kristna som befinner sig på en ort inte bara själva läser Guds Ord utan också träder i yttre gemenskap med varandra, lyssnar till den offentliga förkunnelsen av Guds Ord och således bland sig upprättar det offentliga predikoämbetet och därefter brukar det. 2. Det är inte bara så, att varje kristen är skyldig att förmana och tillrättavisa sin broder som syndar, utan hela lokalförsamlingen bjuds att öva kyrkotukt bland sina medlemmar (Matt. 18:17, 1 Kor. 5:13, 2 Kor. 2:8). 3. I synnerhet är firandet av Herrens heliga nattvard inte endast en kyrklig sed utan en gudomlig ordning för att stärka den broderliga gemenskapen (1 Kor. 10:17, 11:17-21, 33). Därför är således bildandet av kristna lokalförsamlingar och medlemskap i dem inte en mänsklig utan en gudomlig ordning.((Jfr C.F.W. Walther, Kirche u. Amt, s. 144 ff.)) På detta grundar sig också vår kyrkliga praxis, att vi inte godtar ”utträdesanmälningar” ur den kristna församlingen. Varken enskilda personer i församlingen eller hela församlingar har makten att ge dispens från en gudomlig ordning. Däremot skall en sammanslutning av lokalförsamlingar till större kyrkliga enheter (konferenser, |
| ==== 3. Renläriga och kätterska kyrkor ==== | ==== 3. Renläriga och kätterska kyrkor ==== | ||
| Rad 175: | Rad 175: | ||
| När nu människor gör anspråk på att ha rätt att regera de kristna med sina mänskliga bud, så gör de Guds fria barn till trälar under människor och förväntar sig faktiskt av dem, att de skall avfalla från Kristus som sin ende Herre och Mästare. Därför säger Luther: ”Låt det inte vara något ringa för dig att förbjuda vad Gud inte har förbjudit, att bryta den kristna friheten som kostat Kristi blod, att belasta samvetena med synd som inte är synd. Den som gör detta och får göra det, han får ju också göra allt ont, ja, han förnekar därmed redan allt det som Gud är och lär och gör, och han förnekar även Kristus.”((WA 18, 141 f.)) | När nu människor gör anspråk på att ha rätt att regera de kristna med sina mänskliga bud, så gör de Guds fria barn till trälar under människor och förväntar sig faktiskt av dem, att de skall avfalla från Kristus som sin ende Herre och Mästare. Därför säger Luther: ”Låt det inte vara något ringa för dig att förbjuda vad Gud inte har förbjudit, att bryta den kristna friheten som kostat Kristi blod, att belasta samvetena med synd som inte är synd. Den som gör detta och får göra det, han får ju också göra allt ont, ja, han förnekar därmed redan allt det som Gud är och lär och gör, och han förnekar även Kristus.”((WA 18, 141 f.)) | ||
| - | Man har hånat synoder som bara har rådgivande makt((Den här ånyo framträdande åtskillnaden mellan lokalförsamling och synod kan icke på Skriftens grund upprätthållas. I båda fallen finns en ordning för ”kärlekens skull”, som icke får åsidosättas utan tvingande skäl. (T. Hardts anm.))) och ansett att det måste bli idel förvirring och oordning om man inte ger synoden fullmakt att skapa samvetsförpliktigande ordningar som går utöver Guds Ord. Att denna farhåga saknar grund har bevisats av de exempel som de lutherska synoderna i Amerika har gett. De låter samvetena förbli helt fria ifråga om den synodala ordningen. Styrelsen av kyrkan med Guds Ord allena har varit beprövad under mångårig praxis. Visserligen har köttet hos de kristna velat ställa till med oordning även ibland dem, men Guds Ord har alltid uppenbarat sin allt styrande, allt behärskande makt. Det kan ju inte vara annorlunda, ty Guds Ord är, som Luther om och omigen framhäver, det enda medel som de kristna kan regeras med. | + | Man har hånat synoder som bara har rådgivande makt((Den här ånyo framträdande åtskillnaden mellan lokalförsamling och synod kan icke på Skriftens grund upprätthållas. I båda fallen finns en ordning för ”kärlekens skull”, som icke får åsidosättas utan tvingande skäl. (T. Hardts anm.) )) och ansett att det måste bli idel förvirring och oordning om man inte ger synoden fullmakt att skapa samvetsförpliktigande ordningar som går utöver Guds Ord. Att denna farhåga saknar grund har bevisats av de exempel som de lutherska synoderna i Amerika har gett. De låter samvetena förbli helt fria ifråga om den synodala ordningen. Styrelsen av kyrkan med Guds Ord allena har varit beprövad under mångårig praxis. Visserligen har köttet hos de kristna velat ställa till med oordning även ibland dem, men Guds Ord har alltid uppenbarat sin allt styrande, allt behärskande makt. Det kan ju inte vara annorlunda, ty Guds Ord är, som Luther om och omigen framhäver, det enda medel som de kristna kan regeras med. |
| Ytterligare några synpunkter i samband med //ecclesia repraesentativa//: | Ytterligare några synpunkter i samband med //ecclesia repraesentativa//: | ||
den-kristna-kyrkan.1580073876.txt.gz · Senast uppdaterad: 2020/01/26 22:24 av jabbin